Bastubad!

Vi bastar ganska så ofta, dels för att det är skönt men också för att det känns hälsosamt. Vi upptäckte vedeldad bastu på en semestertripp till Åland. Det allra härligaste bastusättet om någon frågar mig. Jag kollar lite om bastu och hälsa har något gemensamt.

 

Hälsofaktorer

Bastubadande har flera positiva hälsofaktorer som medicinska undersökningar stöder. Hälsoeffekterna är personliga, men regelbunden bastu badande kan ha åtminstone följande hälsoeffekter:

Motverkar stress och spändhet. Förbättrar blodcirkulationen genom att öka kroppstemperaturen och höjer pulsen. Minskar på värk och smärta i led genom att minska på mjölksyra. Djup rensar skinnet genom att öppna hudpor och avlägsnar orenligheter från kroppen. Kombinerat med skrubbning avlägsnar effektivt döda kroppsceller från huden. En temperatur mellan 70-90 grader dödar virus som inte klara högre temperatur än normal kroppstemperatur. Lindrar näs-, bihåle- och bröst tilltäppningar. Fördelaktigt till stegrat blodtryck. Avlägsnar giftiga ämnen från kroppen. Avlägsnar orenligheter från inre organ. Hjälper återhämtning från sjukdomar p.g.a. ökad metabolismnivå. Återhämtning från muskelvärk försnabbas. Uppnå djupare och mer avspänd sömn. Ökar på energi nivåer.

Kroppens hud värms upp i bastun och snabbast i fuktbastu. Då börjar vi svettas och de ytliga blodkärlen i huden vidgas. Båda reaktionerna kan ge sänkt blodtryck. Att dricka ordentligt balanserar den effekten. När vi sedan duschar svalt eller rent av hoppar i iskallt vatten dras blodkärlen ihop och blodtrycket stiger snabbt. Det kan vara den här " kärlgymnastiken" också som ger den angenäma känslan. Angående temperaturen är det inte i första hand rumstemperaturen som avgör hur snabbt eller mycket kroppstemperaturen så småningom stiger utan fukten. Vattnet i bastuluften leder nämligen värmen in i kroppen snabbare. Det är därför värmen i en torrbastu inte känns lika varm.
Göran Dahlström
Läkare och expert i bastumedicin

Jaa! Då känns det ännu bättre att ta ett bastubad så här på en söndag.

Dagens tips: Ha det lite hett om öronen....

BORTGLÖMD!

Fotoutmaningen vänner emellan hos Edith & jag idag med temat bortglömd. Det här är makens lilla apa som han lekte med när han var liten. Den följde med överallt på cykeln, till kompisar och i skogen. Nu hänger apan på gardinstången i kontoret. Ingen som kommer ihåg den apan längre kanske.

 Är det en frisk tanke? Ja visst minnet tänker jag på nu. Kan man träna sitt minne?  Jag kollar runt lite och hittar detta. Källa:

 Arbetsminnet går att träna upp, på ungefär samma sätt som kondition. Arbetsminnet tränas när man är fullständigt koncentrerad på en uppgift där man håller mycket information i huvudet. Några exempel är schack, programmering, sudoku, läsning, huvudräkning, dataspelande, memory och koncentrationskrävande sporter.

De tre budorden för ett superminne är associering, visualisering och placering. Dessutom måste information vi ska komma ihåg vara intressant. När vi ska komma ihåg en kod associerar vi ofta till andra siffror, exempelvis ett årtal. När vi gör detta kopplar vi samman den nya informationen med något som redan sitter stadigt på plats i hjärnan. Vi hänger helt enkelt upp koden på en färdig ”minneskrok”. För att förstärka den här kopplingen ännu mer kan vi även skapa en stark och intressant mental bild av vår association.

Ett exempel på minnesstrategi:

Har du fått lösenordet ”2GfDxx” av din kreativa datatekniker och försöker pressa in det i hjärnan så kommer du bara att trötta ut ditt arbetsminne. Hjärnan uppfattar förmodligen den här informationen som fullständigt meningslös. Du behöver alltså spara ner den på ett smart sätt i långtidsminnet, och få hjärnan att uppfatta den som intressant! Du kan exempelvis prova att se framför dig hur 2 GALNA fiskmåsar DUNSAR ner på din x-tangent. Hur skulle det se ut? Hur skulle det låta? Och visst kan du lära dig koden nu? En tvåa… ett stort G, f, ett stort D och så landar de båda två… x, x. Har du verkligen sett bilden framför dig tycker din hjärna att den är mycket uppseendeväckande och definitivt värd att lägga på minnet. Visst behöver du träna ett par gånger även här, men oftast sitter den förvånansvärt snabbt. Den sitter också länge, eftersom du har använt dig av placering, dvs koden har en naturlig koppling till din dator vilket gör att du har en röd tråd att fiska efter.

Dagens Tips: Glöm inte att komma ihåg.

Nytt liv !

Jaha ja, den gamla klyschan.    Men det känns så just nu. Jag har fått ett nytt liv.  Med tanke på mitt förra inlägg, det som hände som faktiskt drog mig ner rejält i avgrunden. Inte så konstigt men ett faktum. Mina gamla träningstankar och sunda liv blev helt enkelt totalt meningslösa. 


Nu, äntligen så har det återkommit, det sunda och friska, och framför allt, viljan att jobba med min fysiska hälsa. Fysisk och psykologi står nära varandra tycker jag. När jag mår fysiskt bra , så mår jag psykiskt bra och vice versa. Jag har ju antagit en utmaning 100 pass på fyra månader och redan efter 14 dagar så känner jag en enorm skillnad. Konditionen har ökat, glädjen och orken är större. Borde tacka den fina människan som utmanade mig lite mer ordentligt sen.... Sedan en annan sak.. En mycket viktig sak. Mina gamla vänner som jag inte ens pratat med på länge finns nu mer nära igen tack vare detta.
 Mina "bykompisar" finns liksom på nära avstånd igen. Dom har säkert alltid funnits där men jag har inte kunnat tagit emot deras vänskap. Nu ler jag inombords åt att vi på gympapassen skrattar och flamsar, pratar gamla minnen och känner gemenskap. Så oerhört härligt att känna den gemenskapen. Så skönt att veta att dom finns där. Fast jag varit frånvarande ett tag så känns det liksom så himla bra och trevligt igen. 

Jag var på en föreläsning idag om anhörigstöd... Det handlade om hur man kan få hjälp eller stöd när någon i ens närhet blir sjuk eller får en diagnos, när ens förälder blir dementa eller gamla och man inte kan eller orkar förstå.  Vem är anhörig? Jo det kan vara en vän, en granne eller ens barn, förälder, syskon eller äkta make/maka. Alltså mina anhöriga vänner finns där det är vad jag vill säga. Det är jag sååå glad och tacksam över. Om ni läser detta så Tack för att ni finns!

Dagens Tips: Ta alltid emot det stöd du får om du kan och orkar.

Om att lätta sitt hjärta, ett undantag!

Minns ni vulkanutbrottet 2010 i mars?



 Jag minns det väldigt mycket. Nu ska jag berätta och lätta på lite av mina känslor.  Året är alltså 2010 och min pappa ska åka till Kina i affärer. Ja, inget konstigt med det alls för han brukar fara runt i världen. Nu ska han åka till Kina och han har bjudit med några vänner på resan,  i affärer! Jag råkar veta att Pappa inte är så jättebra på Engelska och gärna vill ha någon med som kan språket.. Det faller sig så att en av de inbjudna tackar nej pga. en massa saker och då blir min bror tillfrågad  i stället.

När jag får höra detta så,  ja då blir jag lite avundsjuk. Japp! Jag erkänner jag som så gärna velat se Kina ..(jag är ju flicka/kvinna och den frågan skulle ju aldrig ha kommit till mig.) Jag blir berörd. Nåväl.. inget att bråka om-. ja det kan kännas lite i hjärtat att jag var avundsjuk, det erkänner jag. Det känns inte bra så här efteråt att varit avundsjuk. Inte bra alls!
 Resan närmar sig och så blir pappa plötsligt sjuk. Han måste opereras och jag tillika andra närstående  är väldigt oroade över hur resan ska bli. Hur som haver..De åker i alla fall iväg ... Pappa blir åter sjuk på planet och tvingas att ta ambulans till sjukhus när han landat i Kina. (Omen... bad, bad...) sedan så händer det saker i världen vulkanutbrott på Island. Joooo det är sant. Mina nära och kära kan inte ta sig hem.  Hemresan blir uppskjuten. Jag väcks tidigt den 29/4 av att mobilen ringer.  Min syster i andra änden, hon talar till mig..Hon säger att han är död, Vem är död? Brorsan är död. Jag fattar ingenting,  inte han, hon säger fel... Dagar av sorg och förtvivlan, .. tiden stannar jag är så sjukt trött och illamående. Alla är ledsna, hans barn, hans fru och mina föräldrar. Vi har förlorat någon, och där långt borta så finns Pappa kvar med sin döda son i Kina. Fatta! Nej det går inte att fatta. Jag sluter mig i ett skal, ett sorgeskal. Folk runt omkring är fantastiska och förstående. Vi träffar präster och troende, jag bygger barriärer. Alla vill trösta, jag stålsätter mig. Vi ska vara starka och orka..men jag faller... djupt och långt ner i avgrunden. Vill inte fatta orkar inte fatta, kan inte förstå.. Pappa kommer hem, vi möter upp på Arlanda,  så fruktansvärt jobbigt...När ska han.. Min lillebror komma hem? Ingen vet...Dagen kommer och på flygplatsen landar han i en vacker kista..En utsirad fin kista som ingen vi vet har betalt för...
man får komma och titta... Jag kan inte, jag orkar inte se en död ...Orkar inte och vill inte se honom död.

Så i maj på vår bröllopsdag (så besynnerligt)  ska han begravas. Jag är i chock hela dagen och kommer knappt ihåg hur det var. Jo det var fint, det var fullt i kyrkan, de sjöngs vackra sånger och alla grät. Håll mitt hjärta,  håll min själ....Det minns jag! Nu har det gått snart tre år och jag saknar honom så oerhört mycket. Kan inte fatta alls vad som hände där långt borta i Österland. Livet går vidare och  i vi i familjen är helt OK. Vi klarar oss tror jag. Vi har lärt oss något och stärkts av detta.

Älskade Edsbyn!

Men landet Kina är för mig lite jobbigt och störande. Jag kommer aldrig någonsin att begripa vad som hände den dagen där borta. jag kommer kanske någongång att kunna titta på filmerna som de spelade in, kommer kanske att förstå hur allting hänger ihop och hur det kunde ske...Kanske! Men inte ännu, absolut inte ännu! jag vill så gärna att inget av detta hänt, att han fortfarande finns där nere, bara några stenkast bort från mig. En vän, en bror, en granne som man kan skratta med och låna en spade av eller dricka en öl med. En liten brorsa att dela livet med.
Dagens Tips. Njut av dina syskon!